Helt plötsligt älskar jag koppar...

Det är intressant det här med trender. Jag köpte en ljusstake på Illums Bolighus på Emporia när min pappa var här för ett tag sedan. Modellen heter Kubus 4 och är designad 1962, så den kan man ju inte precis kalla för en nyhet. Men trendig verkar den vara just nu och jag blev väldigt förtjust i den i koppar. Båda tjejerna bakom kassadisken tyckte att den i koppar var "sååå fin", den ena sa också att hon köpt den till sig själv veckan innan.
 
Jag äger inget i koppar sedan tidigare och har väl aldrig längtat efter det heller. Men så plötsligt ser jag föremål i koppar överallt och jag tycker att de flesta är fina. Den klassiska köksmaskinen från Kitchen Aid finns nu i koppar för en nätt liten summa av 9999 kr, så även Steltons termos och Stringpockethyllan. Jag har sett superfina smycken i koppar från bland annat Pilgrim och Snö och jag vill ha nästan allihop... En kanonläcker väggklocka i design av Georg Jensen (vill ha jättemycket), värmeljusstakar, julgransglitter, lampor, vaser... Helt plötsligt (eller så är det jag som inte sett det förrän nu) är det koppar överallt. 
 

En riktig utmaning...

Jag har börjat fundera på om jag ska utmana mig själv. Jag är en sådan som har svårt för att skiljas från saker. Att rensa bort och göra mig av med.
 
Tröjorna som jag inte längre är så sugen på att använda kan duga hemma. Det är ju egentligen inget större fel på dem. Bara modet, eller smaken, som har ändrats lite. Kanske fungerar de om jag går upp eller ner i vikt, eller lagar det där lilla hålet? Om vädret är bättre nästa sommar? 
 
Fast jag har massor av klädesplagg, väskor och skor som ligger och samlar damm i garderober och lådor av den enkla anledningen att jag inte använder dem, men inte heller förmår mig att göra mig av med dem. Hur många hemmaplagg behöver man, egentligen? På hur många fester klär man upp sig i en fem år gammal klänning?
 
Hur ska man tänka gällande böcker som man läst och som inte ingår i kategorin "böcker som förändrade mitt liv" (hur många böcker gör det)? Kommer jag att läsa om dem? Sannolikt inte så länge jag har olästa böcker hemma. Och sannolikt inte så länge det ges ut nya böcker som jag kan tänka mig att läsa. Men kan man slänga böcker? Sälja för en liten slant? Hemska tanke. Det är ju mina böcker! Som jag köpt eller fått i present. Dom kan man väl inte bara göra sig av med? Tänk om jag skulle sakna dem! 
 
Och resten då? CD-skivor, värmeljusstakar, presenter som man aldrig tyckt om eller haft användning för... Man samlar på sig en del med tiden. 
 
Rensa, sortera, ge bort, sälja eller slänga x antal saker på x antal månader. Vad är en rimlig utmaning? Samtidigt som det ju är meningen att det ska vara just en utmaning. Min vän Anna tyckte 100 saker på ett år. Själv tyckte jag att det lät högst rimligt. Gott om tid. Men så började jag tänka efter och insåg att det ju skulle handla om tre eller fyra saker i veckan. Det låter vansinnigt mycket...
 
Men när jag stod med bitarna av en sönderslagen magnet i handen (visserligen inköpt i utlandet) och övervägde att limma ihop de fyra bitarna, eller åtminstone ta till vara magneten, så kände jag att DET ÄR DAGS NU (måste bara fila lite på utformningen först). Och magneten, den hamnade i papperskorgen. Ännu så länge inte saknad av någon. 
Till top