Tunga tankar

Det är många tankar i huvudet för tillfället. Lite för många av dem är negativa, uppgivna och tunga. Det händer mycket på min arbetsplats just nu och missnöjet är stort, inte bara i min arbetsgrupp utan i hela verksamheten. Arbetsglädjen och viljan att göra ett bra jobb minskar och suckarna och huvudskakningarna blir bara fler och fler och det sprider sig som en farsot. Det tar på krafterna på ett sätt som jag antar inte är helt hälsosamt.
 
Hösten går mot vinter och här nere i Skåne innebär det en hel del regn och dimma samtidigt som timmarna med dagsljus bara blir färre och färre. Nyhetssändningarna kablar ut bilder på människor på flykt och en massa annat elände i världen. Det tar liksom aldrig slut och det är lätt att känna att allt negativt tar över. Men jag inser ju att den som förlorar mest på att det blir så är jag själv. Så jag försöker hålla så mycket som möjligt ifrån mig, trots att det inte alltid är så enkelt.
 
Det enda som jag verkligen kan påverka på min arbetsplats är det arbete som jag själv utför och på vilket sätt jag bemöter mina kollegor och andra människor. Att fokusera för mycket på allt det som jag och nästan alla andra är missnöjda med stjäl så vansinnigt mycket energi och att älta saker får mig bara ännu mer uppgiven. Så jag försöker låta bli, men trillar alltför ofta i fällan. Väderlek och mörker kan jag inte påverka det minsta, möjligen genom att resa bort, så där handlar det verkligen om att gilla läget och all världens elände kan jag inte bära på mina axlar. Ingenting blir bättre av det. 
 
Så vad ska man göra när det känns tungt och hopplöst? Tänka på annat? Skämma bort sig själv lite extra? Planera in något roligt att se fram emot? Skratta mer? Drömma mer? Jag vet inte riktigt vad som fungerar, men jag vet att något måste till. För så här vill jag inte ha det. 
 
#1 - - Ulrica:

Stor varm kram. Tror att offentlig sektor överlag är i strykklass! Låter rätt att fokusera enbart på det du kan påverka och stänga ute all skit som händer runt omkring.

Till top